förbannad

Ibland blir jag så djävla besviken på mig själv.

Allt går så fort, jag reagerar och agerar utan att hjärnan och självkontrollen är med. Av trötthet, av värk i kroppen, av tankar, känslor etc så kan en endaste liten motgång göra att jag exploderar.  Något jag inte vill, något jag jobbar jätte mycket med hela tiden för att ha kontroll över. Men så brister det.
Inom loppet av någon sekund så exploderar det, jag gapar, skriker och nästan kastar saker runt mig. men DÅ är det för sent…. DÅ gör jag bort mig, sårar, skadar och raserar ner allt jag byggt upp. ALLT rasar på bråkdelen av några sekunder. Och sen kommer ÅNGESTEN. Ångesten över VARFÖR blev det så här. Ångesten över att ännu en gång sårat. Ångesten över att behöva be om ursäkt ännu en gång för det dåliga beteendet. Ångesten över att försöka förklara varför jag reagerade och agerade som jag gjorde. Utan att egentligen ens själv veta varför.

FY FAN så jag hatar detta impulsiva jag har inom mig. Jag vill INTE vara den som på en sekund förändras, gapar skriker och kastar saker runt mig utan att veta om att jag gör det, utan att ha kontrollen. Jag vill verkligen inte såra, skada dom jag älskar med mitt jävla beteende som kommer.

Och att be om ursäkt räcker kanske inte alla gånger. Så där har jag sårar jag alla personer jag älskar och sen så får jag gå med denna jävla ångesten efteråt. Och man bara önskar att man kunde göra ogjort.

/// Petri